KOL - Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom

Vad innebär egentligen KOL och vad kan vi göra åt det?

Bakgrund

KOL eller kroniskt obstruktiv lungsjukdom är ett sjukdomstillstånd där man han en kombinerad bild av inflammation i luftvägarna och stela lungblåsor som gör att man får det svårare med andningen.

4-8 procent av Sveriges befolkning har KOL. Hos rökare har 5 procent KOL vid 40 års ålder och 50 procent vid 75 år ålder. KOL är en gravt underdiagnostiserad sjukdom, det finns estimat på att 20-25 procent av de med sjukdomen inte har diagnos.

Rökning är överlägset största riskfaktorn för att utveckla KOL. Både passiv och aktiv rökning under längre perioder kan orsaka KOL. Det finns varianter där genetiska enzymbrister, specifikt brist på alfa1-antitrypsin kan orsaka bild som vid KOL men detta är väldigt ovanligt. KOL i sig är i sin tur en riskfaktor för utvecklandet av: Hjärt-kärlsjukdom, ångest, depression, demens, benskörhet och för tidig död.

Symtom

I tidigt skede

• Långsamt utvecklande andfåddhet

• Trötthet (fatigue)

• Återkommande luftvägsinfektioner

I senare skede

• Ökad slemproduktion

• Konstant hosta

• Pip i bröstet

• Avmagring (pga ökat andningsarbete)

• Hjärtsvikt

Utredning

Utredning av KOL ska innefatta ett grundligt samtal med patienten för att utröna symtombild och eventuellt identifiera kausalitet och riskfaktorer samt riskprofil hos patienten. En noggrann kroppslig undersökning ska ingå i utredningen. När man har misstanke om diagnosen KOL ska man genomföra en spirometri det vill säga ett lungfunktionstest. Denna ger oss en bild om hur pass nedsatt lungfunktionen är och kan hjälpa oss skilja KOL från andra sjukdomstillstånd som exempelvis astma.

Som del av utredningen ingår ofta även mätning av syresättningen i blodet, blodprover, EKG och ultraljud av hjärtat. Dels för att få ett grepp om allvarlighetsgraden av sjukdomstillståndet men även för att se om det kan finnas andra underliggande orsaker till symtombilden.

Behandling

Behandlingen vid KOL är individuell och baseras på både riskprofil och hur långt gången sjukdomen är. Den allra viktigaste åtgärden är RÖKSTOPP, detta förhindrar ytterligare försämring av lungfunktionen. I behandlingen av KOL ingår även: patientutbildning (sjukdomsinformation, andningstekning, inhalationsteknik mm), inhalationsbehandling, konditionsträning och fysisk aktivitet (viktigt i alla stadier av sjukdomen), god nutrition och ångestlindring.

De som har KOL kan vid exempelvis infektiösa tillstånd få akuta luftvägsproblem så kallade KOL exacerbationer. Vid sådana tillstånd kan man behöva trappa upp inhalationsbehandling, få antiinflammatorisk behandling med kortisontabletter samt vid misstanke om bakteriell infektion få antibiotika. Dessa patienter kan i många fall behöva uppsöka akutmottagning.

Uppföljning

Har man KOL bör man kontinuerligt följas upp av antingen primärvården eller lungmedicin (beror på allvarlighetsgrad). Till en början följs man upp med årliga kontroller och spirometrier för att identifiera patienter som snabbt försämras i sjukdomen; efter lång tid av stabil sjukdom kan dessa kontroller glesas ut till förslagsvis var tredje år. Rökare ska kontrolleras årligen.