Depression

Depression är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa i världen. Att upptäcka, diagnostisera och behandla depression är viktigt, i första hand för att minska individens lidande men även för att minska de samhällskostnader depressionssjukdom medför.










Bakgrund


Varför man drabbas av depressioner är en svår fråga att besvara; det är ofta inte en enskild orsak bakom tillståndet och ofta skiljer sig orsakerna mellan individer. Det man kan kort kan säga är att: olika personer har olika genetiska förutsättningar för att drabbas av depression men även att psykologiska och sociala aspekter spelar stor roll för utvecklingen av tillståndet. Depression har alltså sin rot i både arv och miljö.


Det finns en del diagnoser som liknar en depression men inte riktigt klassas som en egentlig depression så som ångesttillstånd eller krisreaktioner. Diagnosen depression är en kriteriediagnos och för att få diagnosen på korrekt vis så måste man uppfylla vissa särskilda kriterier gällande symtom och symtomduration. Beroende på hur allvarliga och hur mycket symtom man har så delar man in depression i lindrig, medelsvår och svår.


Symtom

  • Ihållande nedstämdhet.

  • Energilöshet, ökad trötthet.

  • Intresseförlust glädjeförlust.

  • Minskat självförtroende eller självkänsla

  • Skuldkänslor, självförebråelser

  • Återkommande tankar på död, självmord eller självskadebeteende

  • Kognitiv störning, koncentrationsstörning

  • Psykomotorisk hämning eller agitation

  • Sömnstörning

  • Aptitstörning (ökad eller minskad och med påföljande viktförändring)

För att få diagnosen egentlig depression ska minst två av de fetstilta symtomen samt två ytterligare symtom från listan vara uppfyllda, större delen av tiden, under två veckor.


Utredning


Ett ordentligt patientsamtal är grunden till utredningen av depression. Samtidigt måste man ha i beaktan att det finns andra kroppsliga tillstånd som exempelvis sköldkörteldysfunktion som kan leda till depressiva symtom. Därför ska det oftast även ingå en grundlig kroppslig undersökning samt utredning med labprover för att utesluta annan orsak till nedstämdheten. Misstänker man att det finns ett alkoholmissbruk kan man även ta prover för detta. Ett alkoholmissbruk är en vanlig orsak till varför man inte lyckas med behandling av depressiva tillstånd varav det är väldigt viktigt att få en klar bild av hur alkoholbruket hos patienten ser ut.


Behandling


Behandlingsmål Målet med behandling av depression är full återhämtning av symtom och även återgång till tidigare funktionsnivå.



Behandlingsmetoder


Beroende på vilken grad av depression man har så ser behandlingsstrategin olika ut. För de lindrigaste depressionerna brukar livsstilsförändringar och samtal kunna ge lindring. Steget efter brukar vara att man lägger till antidepressiva läkemedel. Det finns många olika typer av läkemedel och dessa anpassas efter symtom, allvarlighetsgrad och tidigare effekt. Vissa antidepressiva hanteras främst av specialistpsykiatrin. Svårare depressioner kan även, med god effekt, behandlas med transkraniell magnetstimulering (rTMS) och elektrokonvulsiv terapi (ECT). Dessa behandlingsmetoder hanteras dock exklusivt av specialistpsykiatrin.


Generellt brukar man säga att man ser behandlingseffekt 2-4 veckor efter insättning av antidepressiv medicinering. Den första tiden efter insättning kan man snarare se en försämring av dem depressiva symtomen snarare än en förbättring; varav man i början brukar gå in med låga doser som successivt måste trappas upp. Viktigt är att man trappar upp tillräckligt och kommer upp i terapeutisk dos, insättningsdosen brukar inte oftast inte vara nog. Behandlingslängden med antidepressiva brukar vara framtill fullständig återhämtning och därefter fortsatt i 6-12 månader. När läkemedlet sedan ska trappas ut rekommenderas man göra detta långsamt för att undvika utsättningssymtom.


Har man haft två eller fler depressioner under en femårsperiod rekommenderas man stå på antidepressiva en längre period, i förebyggande syfte. Det finns inga klara riktlinjer kring hur länge man ska ha behandling men man har sett att fortsatt behandling under 1-3 år efter återhämtning lett till en halvering av risken för återfall. Psykoterapeutisk behandling i form av kognitiv psykoterapi alternativt mindfullnessbaserad kognitiv terapi har man också sett har bra återfallspreventiv effekt.



Prognos


Cirka en tredjedel av patienterna som kommer till behandling för depression svarar på första behandlingsförsöket och blir återställda. Ytterligare cirka en tredjedel blir återställda förnyade behandlingsförsök. Detta innebär att ca en tredjedel av patienter med depression inte svarar på upprepade behandlingsförsök. Dessa riskerar att drabbas av kronisk depression.


Risken att återinsjukna om man en gång har drabbats av depression är stor. Den är särskilt stor för svårare former av depression och kan då vara så hög som 85 %. För lindrigare till måttligare tillstånd är risken ungefär 40-50 %. Forskning har också visat att kort duration av depressionsepisoder minskar risken för återfall. Särskilt gynnsamt är det om depressionen läker ut inom sex månader och har mindre allvarliga symtom (frånvaro av psykotiska symtom, suicidalitet, starka värdelöshetskänslor och uttalad funktionsnedsättning).